Framtidens arbetsmarknadspolitik: Utmaning OCH möjlighet!

Alla pratar om den: Utmaningen att klara kompetensförsörjningen under de kommande åren. Det verkar inte heller spela någon roll vilken bransch som är föremål för uppmärksamheten – alla är rörande överens om att arbetskraften inte kommer att räcka och därför gäller det att vara attraktivare än konkurrenterna.

Samhällsparadoxen är dock att samtidigt som vi pratar om arbetskraftsbrist (momentan eller kommande) och att stressen blir en allt vanligare orsak till ohälsa på arbetet så har vi alltjämt en stor grupp som står utanför arbetsmarknaden. Dvs samtidigt som vi som har jobb sliter så hårt för att leva upp till både våra egna och omgivningens förväntningar och mår dåligt av det skälet så har vi en annan grupp i samhället som inte har ett jobb och som mår ännu sämre av det skälet.

Fortsättning ...

Här borde det rimligtvis idag finnas ett läge där tillgång och behov av nya medarbetare skulle kunna samspela på ett optimalt sätt. Inom ramen för olika utvecklingsprojekt och satsningar inom detta område så har vi i Östersund under de senaste åren också kunnat visa att det är möjligt att nå dessa målgrupper som tidigare ansetts stå ”långt” från arbetsmarknaden. Med rätt stöd och med ett systematiskt och välfungerande samarbete med framförallt Arbetsförmedlingen så har vi sett återkommande exempel på att det går att få fotfäste inom till exempel vård- och omsorgsbranschen även om du har kanske har en funktionsnedsättning och/eller ett annat modersmål än svenska.

Den kanske enskilt viktigaste framgångsfaktorn är att vi valt att satsa personella resurser på att agera brygga mellan den enskilde och arbetsplatsen. Det kan till exempel handla om att tydliggöra vilka förväntningar som det finns på dig som kommer på (språk)praktik till en enhet för första gången. Men det kan också handla om att göra medarbetarna på arbetsplatsen medveten om vilka särskilda behov som den nya kollegan har i form av språkstöd, funktionsnedsättning eller andra individuella behov.

För att göra kollegorna på arbetsplatsen medvetna om hur vi på ett enkelt sätt kan optimera ”språkmiljön” har vi genomfört två enkla utbildningsinsatser. Vi har dels erbjudit en endagsutbildning till ”Inkluderingshandledare” eller en något mer omfattande utbildning (fyra dagar) till ”Språkombud”. I bägge fallen så handlar det om att öka medvetenheten om hur du på bästa sätt kommunicerar med en kollega som har svenska som andraspråk för att ge hen optimala möjligheter att så snabbt som möjligt knäcka den svenska språkkoden.

I samarbete med Arbetsförmedlingen försöker vi använda hela den verktygslåda som AF har till sitt förfogande i form av olika arbetsmarknadspolitiska stöd för att ge fler medborgare möjlighet att jobba 100 % av just sin förmåga. Här är det givetvis just nu bekymmersamt att Arbetsförmedlingens verktygslåda har begränsats under 2019 jämfört med tidigare år. Min bedömning är att staten istället skulle behöva utöka och framförallt differentiera det arbetsmarknadspolitiska åtgärderna så att det går att bygga optimala individuella flöden från arbetslöshet till arbete. Men även 2019 så finns det ändamålsenliga arbetsmarknadspolitiska stöd som vi tillsammans med vår kontaktperson på AF alltid försöker individanpassa för varje ny medarbetare som har behov av ett sådant stöd.

Ytterligare en tredje åtgärd är det vi kallar för ”uppgiftsförflyttning”. Dvs att i varje verksamhet fundera över vilka arbetsuppgifter som finns just hos oss som också kan utföras av medarbetare som idag saknar en formell utbildning. Exemplifierar med följande ”kedja”: Vad gör specialistsjuksköterskan som en sjuksköterska också kan utföra?, Vad gör en sjuksköterska som en undersköterska mycket väl också skulle kunna utföra?, Vad gör en undersköterska som ett vårdbiträde också skulle kunna göra? och till sist: Vad gör ett vårdbiträde som en serviceassistent också skulle kunna göra?

Ska vi klara av den demografiska utmaningen så behöver alltså både den nationella nivån (förbättrat regelverk och utökad ”verktygslåda” för AF) förändras samtidigt som vi som arbetsgivare optimerar förutsättningarna för att välkomna medarbetare som idag har svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Vi behöver kort och gott ge dem både ändamålsenliga arbetsuppgifter och ett fullödigt stöd.

Det uppdrag som regeringen nyligen har gett till Arbetsförmedlingen om att förbereda och särskilt analysera ett antal viktiga förutsättningar inför att regeringen fattar beslut om utformningen av det reformerade arbetsmarknadspolitiska stödsystemet är därför värt att stanna upp vid några sekunder.

Uppdraget till Arbetsförmedlingen innefattar bland annat att analysera och redogöra för:
• Hur matchande och rustande insatser kan organiseras för olika målgrupper.
• Hur kommuners insatser ska tas tillvara och samverkan säkerställas.
• Hur modeller för ersättning till fristående aktörer kan utformas.
• Vilka huvudsakliga processer som behövs för olika grupper av arbetssökande för att stödet till dem ska bli effektivt och möjliggöra effektiv samordning eller samverkan mellan Arbetsförmedlingen, fristående aktörer, kommuner, Försäkringskassan och andra berörda aktörer.

I ovanstående uppdrag finns det i mina ögon goda möjligheter att dels spela in förbättringsförslag och insatser/verktyg som idag saknas. Och även om Arbetsförmedlingen i skrivande stund kanske har svårt att orientera sig inför den förändring som står för dörren (den ska fullt genomförd 2021) så lever vi en brytningstid där vi behöver tänka och framförallt göra saker annorlunda jämfört med tidigare. Därför ser jag Regeringens uppdrag och Januariöverenskommelsen som en väldigt god möjlighet att faktiskt tänka nytt för att lösa dagens och framtidens utmaningar. Gillar till exempel särskilt formuleringen ovan om att ”kommuners insatser ska tas tillvara…”.

… och det bästa av allt: Det finns bara vinnare med ett angreppssätt som jag beskrivit ovan; medborgaren (både den som får och ger stödet/omsorgen) verksamheten och samhällsekonomin …

Det uppdrag som regeringen idag har beslutat om innebär att Arbetsförmedlingen ska genomföra vissa förberedelser, löpande bistå Regeringskansliet och särskilt analysera vissa förutsättningar inför att regeringen fattar beslut om utformningen av det reformerade systemet.

Uppdraget till Arbetsförmedlingen består i att myndigheten ska analysera och redogöra för:
• Hur krav på och kontroll av leverantörer kan utformas i det nya LOV-baserade systemet och annan upphandling.
• Hur matchande och rustande insatser kan organiseras för olika målgrupper.
• Hur kommuners insatser ska tas tillvara och samverkan säkerställas.
• Hur modeller för ersättning till fristående aktörer kan utformas.
• Vilka huvudsakliga processer som behövs för olika grupper av arbetssökande för att stödet till dem ska bli effektivt och möjliggöra effektiv samordning eller samverkan mellan Arbetsförmedlingen, fristående aktörer, kommuner, Försäkringskassan och andra berörda aktörer.
• Hur den arbetsmarknadspolitiska bedömningen kan utvecklas.
• Vilken digital och annan stödjande infrastruktur som behöver utvecklas.
• Hur Arbetsförmedlingens tillgänglighet och lokala närvaro bör utvecklas och omfattning och tidpunkt för deltagande vid statliga servicekontor, vilket bör inledas under 2020.
• Vilka delar av reformen som är möjliga att genomföra tidigare än 2021.

Reformeringen av Arbetsförmedlingen ska ske ordnat och successivt för att det ska finnas en fungerande verksamhet för arbetssökande och arbetsgivare i hela landet.

Arbetsförmedlingen ska redovisa uppdraget till regeringen senast den 1 november 2019. Regeringen avser att inleda reformeringen av Arbetsförmedlingen under 2020 och den ska vara fullt genomförd under 2021.